 |
| Ovanligt rik Domanders representation i årets Stockholm Marathon. Per, Maria & Ulf |
Bland de tusentals människor som ska starta befinner jag mig tillsammans med min fru Maria. Idag ska jag löpa mitt tionde Stockholm marathon samtidigt som Maria gör sin debut som maratonlöpare idag. Tillsammans väntar vi in min bror Per som kompletterar Team Domanders genom att också springa.
Dagen till ära utlovas regn och blåst även om solen än så länge kämpar för att vara kvar. Med lite tur kanske regnet låter vänta på sig en timme eller varför inte tre. Vi diskuterar dagens kläder och bestämmer oss för att T-shirt och shorts är antagligen de lämpligaste plaggen.Jag menar; Hur kallt kan det bli? Vi är ändå här för att springa oss varma inte för att klä på oss plagg för att hålla värmen. Snackisen är race planer där Maria undrar om det här verkligen är en bra idé, visst är det det. Vi ger varandra ett stort lycka till innan vi skiljer på oss för att lämna kläder och prylar i bag-dropen. Därefter ger vi oss av till respektive startgrupp.
20 minuter kvar till start när jag kommer till min startgrupp och jag måste nog säga att jag är väl förberedd, har ju gått på toaletten minst 20ggr. sedan jag vaknade i morse. Vad är det med kroppen på tävlingsdagar? Måste vara kroppens sätt att hantera nervositeten.
I min startgrupp C cirkulerar en grupp om 100-talet löpare i en cirkel för att värma upp. Jag ansluter i gruppen för att mjuka upp kroppen och få upp flåset en aning. Det känns skönt att äntligen få röra sig; Men vad nu? Jag är pinknödig igen, blickar framåt, rekognoscerar och ser de uppställda toaletterna. Delmål ett blir tidigare än jag anat. Jag avancerar målmedvetet i ledet och repeterar för den 21:a gången denna förmiddag behovet. Minuten efter sjungs nationalsången och nu är det dags.
Loppet
Startskottet ljuder och vi börjar röra oss i sakta jogg de första 300 metrarna innan farten börjar öka successivt. Som vanligt är det några stressade som försöker arbeta sig fram i gruppen, men jag har lärt mig. Det är inte här loppet avgörs; Gilla läget istället, den minut du förlorar här i starten mot de som jäktar vinner du senare i loppet. I och med att du undviker stress, slalomlöpning och accelerationer vid start så finns den kraften att hämta sista 10km istället. ”Go with the flow” så blir det bra. Min strategi vid maratonstarter visar sig vara bra för redan vid TV-huset är det plats för fri fart för de som vill. Jag ökar hastigheten en aning.Benen känns riktigt bra och jag låter dem arbeta på i 4:15 tempo medan jag funderar ett par kilometer om det verkligen är smart att hålla den farten. Jag tar beslutet att tempot är något för högt, saktar ned och nu börjar det regna. Ett regn som håller i sig under hela resan ska det visa sig. Visserligen ingen nyhet, väderrapporten har lovat blåst och regn så det är bara att gilla läget. Att lägga fokus på något man inte kan påverka är det mest onödiga man kan göra. Väder är väder och det får man förhålla sig till.
Första varvet går allt bättre än planerat och jag undrar varför inte tröttheten presenterar sig. Har jag underskattat min kapacitet för omväxling skull? Tycker att jag löpt smart hela vägen i ett relativt jämnt tempo så det kanske är belöning efter en sådan start att känna sig pigg. Varvning och passerar Stockholm Stadion för första gången. Men börjar inte magen vackla?
 |
| Älskade / fruktade Västerbron |
Visst gör den det och för första gången av alla mina Maratonlopp får jag stanna på toaletten. Alltså stanna i riskzonen just när benen börjar få känning av distansen. Djäklar! Men inget att göra något åt. En sådan här symptom brukar inte utveckla sig till det bättre med tiden så lika bra att få det överstökat snarast. Även om det blir en tidsförlust lönar det sig förmodligen i det långa loppet. Sagt och gjort dra i nödbromsen och ta ett kort stopp. Som tur är har bara 18 kilometer löpts så ett kort stopp gör inte så mycket och mina ben är förvånansvärt mjuka och pigga. Efter stoppet är jag snabbt i farten igen och vid bättre mod.
Dags för Djurgården! Det som brukar vara den ensammaste platsen på jorden i vanliga fall, åtminstone efter maratonbanan. Jag undrar vilken tomhet man nu möter när vinden pinar och regnet öser ned? Kan det ens finnas någon publik som hittat ut på ön? Oron visar sig vara obefogad för min del då jag hamnar i en grupp av löpare som håller min fart och vi håller ihop vilket gör att jag är fortfarande pigg. Vips passeras Gröna Lund och nu är publiken tillbaka. Oj så lätt har Djurgården aldrig varit.
Ska man öka eller vara smart? Fram till nu har tempot legat mellan 4:15 - 4:30 med en fallande tendens. Jag väljer att vara smart och inte tro att jag helt plötsligt hittar tillbaka till 4:15 farten och nu rullar loppet bara på:
- Strandvägen (Går av bara farten)
- Kungsan(Hej Ove! och alla andra förresten, jag är hur pigg som helst)
- Gamla stan (Oj här var det motvind)
- Söder Mälarstrand (Nu går det lite lättare och jag passar på att öka farten i medvinden. Benen värker men inte ohållbart, vet att så här ska det kännas)
- Västerbrofästet (Ta det lugnt, just här i branten är det jobbigt)
- Upp på Västerbron (Yes! Nu är loppet nästan gjort)
- Norr Mälarstrand ( Blåsigt igen och efter den långa rakan är tröttheten påfallande. Kaffe serveras vid stadshuset. Dricker snabbt en mugg kaffe följt av Coca-Cola, borde ge resultat om en kilometer)
- Vasagatan (Är den verkligen så här brant uppför? Hoppar över vätskekontrollen. Försent att fylla på depåer nu)
- Odengatan (Proppar munnen full med blöt druvsocker som smälter i munnen, bra jag orkar ändå inte tugga)
- Ned mot Hard Rock Cafe och Sveavägen (Nu återstår de längsta 3 kilometrarna i Världen. Försöker släppa på löpningen i nedförsbacken)
- Karlavägen (Här står nog Rolle någonstans, bäst att sträcka på ryggen)
- Upp mot Stadion ( Jamen där står Rolle, Öka nu, du får en bra tid hör jag honom skrika Strax därefter står Emma & Maria och hejar på febrilt). Så bra med publik efter vägen.
- Siiista biiten! Håll ihop!
Lite längre fram ser jag klubbkompisen Hans Brolins ryggtavla. Vi har under loppet stundtals sprungit tillsammans och peppat varandra. Ena stunden har jag varit starkare och dragit, nästa gång hör jag hans röst säga; Kom igen nu. Växelvis har vi träffats sedan Västerbron första varvet men sista biten tappar jag honom, han är starkare och ligger 50meter framför; Låt gå för det, jag inte hittar kraften att följa med. Den bruna tegelfasaden på Stadion träder fram och Valhallavägen närmar sig.
 |
| Målgång och jag är i mitten. Vilken stil! Samma steg och rytmen. Klass på den... :-. |
Tempot ökas automatiskt som om kroppen känner på sig att nu kommer den här endorfin-kicken sprida sig genom hela kroppen. Om bara en liten stund ska det där lyckoruset breda ut sig när man svänger in på Stockholms Stadion för att spurta in de sista 300 metrarna. För vem kan undgå att spurta när man tar första stegen på innerstadions löparbana?
Äntligen tas de första stegen in mot publikhavet, på andra sidan är målet och där får jag stanna, så nära men ändå långt borta.
Jag har förstått att 3:10 är kört men vad gör det? Snubblande nära springer jag in på tiden 3:11:26, min bästa notering hittills på den ganska tuffa banan runt
Stockholm. 3:11:26 vilket också är exakt samma tid som klubbkompisen Hans. Otroligt! Men rättvist efter att vi hjälpts åt efter banan. Jag är nöjd och loppet är över för den här gången!
Nöjd över att få stå still, nöjd att få en medalj runt halsen, nöjd att höra funktionären säga; - Grattis Ulf; Bra jobbat! Nöjd att få en värmande plastfolie över min genomfrusna kropp. Nöjd över att ha följt race-planen och satt upp en ambition som jag kunde leverera mot. Ögonblicket efter jag fått plastfolien sker herrarnas prisutdelningen. Nu är jag dessutom nöjd över att för första gången få se prisutdelningen och loppets vinnare.
Jag börjar stappla ned mot Östermalms IP för nu är jag inte bara nöjd. Nu fryser jag på riktigt! Kylan tränger sig snabbt in i en trött kropp när man slutat springa. Trappan ned mot gräsplanen fungerar förvånansvärt bra i år och jag skyndar huttrande efter min ombytesväska för att få en varm dusch och återställa kroppstemperaturen.
Stockholm Marathon 2015 check! Efter en kort vila och en lång dusch ansluter jag till övriga i Domanders crew för att heja in de resterande löpare i familjen och vänner från Stadionläktaren.
Först kommer Per som ser oförskämt pigg ut men som har brottats med knäproblem i 15 kilometer. Tiden går och efter dryga 5 timmar kommer Maria som nu alldeles snart har klarat sin debut galant. Finns t.o.m utrymme för en spurt de sista 100 metrarna där ytterligare några placeringar plockas.
Grymt! Hon konstaterar dock efter loppet att det var första och sista gången hon står på startlistan i ett maraton.
Nåja; Så säger vi alla. Ge det ett par månader så ska du se...
Stockholm Marathon är gjord för detta året. Jag antar att vi ses även nästa år, för det är så svårt att ta bort denna fina mara från race kalendern. Race kalendern, ja just det; Den är fylld för hela sommaren nu. Finns knappast plats för ett lopp till. I år har den dessutom laddats med ett gäng marathons. Så här ser planen ut hittills:
- 13 jun Karlstad Stadslopp 10km
- 27 jun Vansbro Triathlon
- 4 jul Hornindal Rundt
- 13 jul Å-simmet 6.2 km
- 26 jul San Fransisco Marathon
- 26 sep Ironman Mallorca
Ingen tid för vila med andra ord. Viktigt nu att försöka kombinera förberedelser för Vansbro Triathlon och Hornindal Rundt på något sätt. Borde fungera om mycket tid läggs på benstyrka för att klara både cyklingen och bergslöpningen på ett smidigt sätt. Dags också att börja simma, det har jag ju alldeles glömt bort. Simning plus hela överkroppen egentligen. Har blivit allt för mycket nötande med löpning och cykel på sistone.
Känns som det är dags att ta till ett citat för min egen skull. Denna gång tar jag ett från Paolo Robertos Insta-flöde.
-"Ett mål utan plan kallas en dröm";
Dags att strukturera träningen om målet med en tid på 10:30 på Ironman Mallorca ska uppnås.
Tider och passeringar marathon
| Namn | Ulf Domanders (SWE) |
| Förening/Ort/Land | Hemlingby LK |
| Startnummer | 1692 |
| Antal tidigare lopp | 9 Se tidigare resultat > |
| Kön | Män |
| Län | Gävleborgs län |
| Född. | 68 |
Totalt
| Evenemang | Marathon |
| Placering | 904 |
| Placering (Åldersklass) | 118 |
| Totaltid (Netto) | 03:11:26 |
| Totaltid (Brutto) | 03:11:55 |
| Genomsnittsfart | 04.33 min/km |
Mellantider
| Split | Klockan | Tid | Sträcktid | min/km | km/h | Plac. |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 5K | 12.22.00 | 00:21:32 | 21.32 | 04.19 | 13.94 | 963 |
| 10K | 12.44.32 | 00:44:03 | 22.31 | 04.31 | 13.32 | 1065 |
| 15K | 13.06.19 | 01:05:51 | 21.48 | 04.22 | 13.77 | 1031 |
| 20K | 13.29.29 | 01:29:00 | 23.09 | 04.38 | 12.95 | 1100 |
| Halvmaraton | 13.34.16 | 01:33:48 | 04.48 | 04.22 | 13.74 | 1080 |
| 25K | 13.51.52 | 01:51:23 | 17.35 | 04.31 | 13.31 | 1042 |
| 30K | 14.14.23 | 02:13:54 | 22.31 | 04.31 | 13.32 | 990 |
| 35K | 14.37.48 | 02:37:20 | 23.26 | 04.42 | 12.81 | 959 |
| 40K | 15.01.29 | 03:01:00 | 23.40 | 04.45 | 12.67 | 916 |
| Sluttid | 15.11.55 | 03:11:26 | 10.26 | 04.46 | 12.62 | 904 |
 |
| Tunnelbane stationen på Stadion. En massa förväntansfulla löpare |
 |
| Löpare på rad |
 |
| En till Stockholm maratonmedalj till samlingen |
 |
| Två nöjda familjemedaljörer |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar