Ultra-trail efter Hälsingeleden

Slut på säsongen och inga direkta mål i sikte, då är det hög tid för en ultrallöpning tillsammans med Daniel igen. Eftersom vi redan avverkat större delen av Gästrikeleden ger vi oss på att testa Hälsingeleden.

Jag cyklade sträckan Lingbo-Galven för ett par år sedan vilket visade sig vara aningen för tekniskt för att falla mig i smaken. Däremot att springa leden låter som en perfekt lördagsunderhållning. Som vanlig lägger vi ut aktiviteten på Facebook för att samla alla ultra-trail intresserade i länet för en skön löpning. Den här gången visade det sig att vi blev totalt två stycken; Jag själv och Daniel.

Inbjudan som inte väckte något större intresse

Vår utgångspunkt är att följa leden där den startar vid Lingbo fram till Bollnäs. Vid Lingbo är planen att lämna en bil och sedan hitta ett tåg tillbaka från Bollnäs efter lyckad löpning. Sträckan uppskattas till dryga 4 mil. Nu visade det sig vara närmare 55kilometer och tågförbindelsernba var inte klockrena så färdplaneraren Daniel gjorde snabbt en ny rutt där vi istället lämnar bilen i Kilafors och tar bussen till Bollnäs. Med utgångspunkt Bollnäs springer vi tillbaka till Kilafors för att sedan åka bilen tillbaka mot Gävle igen. Enligt Daniel ska den nya sträckan vara 45 kilometer, något som faktiskt visade sig stämma.

Sagt och gjort! Avfärd 08:00 från Gävle mot Kilafors, vi hinner lagom byta om för att hoppa på bussen 09:07 mot Bollnäs och så är vi igång. Efter tips från busschauffören hoppar vi av strax före Bollnäs och får en kortare kortare väg till själva leden.

Första sträckan följer vi en nedlagd järnväg

Morgonen är klar, solig och kall. Åtminstone upplevs det kallt med -1 grad eftersom vi ännu inte haft så många frostnätter. Finns säkert tid att vänja sig vid kyla under den annalkande vintern, men nu njuter vi av frostiga stigar och vackra vyer med en lågt hängande senhöstsol som kämpar för att nå fram till marken.

Vi har förberett oss genom att hämta och skrivit ut kartor över Hälsingeleden. Kartorna fann vi på webbplatsen http://www.sporthallen.nu vilket förhoppningsvis ska göra oss mindre beroende av väl markerade leder. Våra erfarenheter av löpning efter Gästrikeleden har lärt oss att ledmarkeringarna stundtals lyser med sin frånvaro. Den första delen av leden går efter en mindre väg och redan efter 4kilometer utsätts vi för ett test.

Kartan visar att vi ska följa vägen och ledmarkeringen visar in i skogen. Vi har båda gjort lumpen och tillämpar; Om kartan och verkligheten inte stämmer överens, då är det kartan som gäller. Vi följer m.a.o. landsvägen vilket visar sig vara ett korrekt beslut då vi en kilometer längre återigen möter leden, förhoppningsvis även på rätt plats.

Så här sträckte sig vår löptur efter Hälsingeleden mellan Bollnäs-Kilafors

Höjdprofilen över Hälsingeleden, sträckan Bollnäs Kilafors

Nu börjar den roliga löpningen på riktigt...

Stilstudie med Daniel

Riktigt skönt och vackert att springa i skogarna på senhösten

Löpningen följer i början  fina lättsprugna stigar vilka senare under löpningen byts ut mot ganska teknisk traillöpning efter mindre steniga stigar. Hälsingeskogarna bjuder på vackert landskap där dalarna böljar fram och med senhöstsolen som tränger sig igenom träden njuter vi oss fram småpratande och med pigga ben.

Efter en stunds löpning blir stigarna mindre och mer tekniska, tempot faller som en kombination av steniga stigar, ben som börjar bli trötta men framförallt av att nu börjar navigeringsövningarna. Vis av erfarenhet har vi kalkylerat med med felnavigeringar och det är tur. Stundtals tappar vi markeringarna och Daniel får med hjälp av de nedladdade kartorna i telefonen hitta oss tillbaka till leden.

Åt vilket håll ska vi springa?

Den första isen börjar få fäste i mindre vattensamlingar

Hälsinglands skogar är fulla av vilt även om vi inte kom i direkt kontakt med några djur låg det färsk björnspillning efter stigen. Som tur är verkade spillningen bestå av blåbär och lingon snarare än rester av funktionskläder från löpare. Kanske björnarna gömt sig så här i älgjaktstider. Vi träffade förresten en jägare på vägen och berättade att vi sett färska älgspår något som vi var ensamma om fick vi höra då jaktlyckan var sådär. Strax efter small det dock inte långt ifrån så den älgen fick nog möta sitt öde.

Här skonades en ensam björk på hygget

Vissa broar ser bara så ensam och övergivna ut när de förfaller

Bättre begagnad villa säljes, Full av möjligheter, visst renoveringsbehov

Som sagt; Stundtals var stigaran obefintliga

Hälsingland bjuder på så många vackra vyer där åarna flyter fram i det böljande landskapet

Frosten låg fint på backen

Ett av målen för färden var att springa upp til Kölberget för att där njuta av utsikten. Dessvärre började både jag och Daniel få hemlängtan och att göra en omväg på 7 kilometer för nå Kölberget var svår att motivera. Vi beslöt att dagens mål är uppfyllt och Kölberget får upptäckas då nästa tillfälle till ultralöpning efter Hälsingeleden.

Dagen närmar sig sitt slut, vi springer båda med trötta ben. Det sliter att springa på steniga stigar i det kuperade landskapet och vi känner oss mätta på löpning. När silhuetten av Kilafors visar sig ökar vi både farten som per automatik och vi kan äntligen få sätta oss ned och njuta efter en hård dags arbete.

Hälsingeleden kommer dock få en ny chans i vår då vi tänker springa den 51 kilometer långa sträckan mellan Bollnäs och Harsa.

En härlig tur, men visst var det skönt att se stationshuset i Kilafors där bilen väntade efter 45 kilometers löpning

En av stugorna har placerat ut en vaktpost. Antagligen skyddar den mot Näcken som med säkerhet bor i Hälsingland