Skandisloppet 2016 - race report

Tuffa förhållande, kyligt och som jag tror enbart, stark sidvind och motvind. Antar att det även fanns tillfällen då det var medvind men det är glömda. Trodde att Uppland var platt förresten. Nu vet jag bättre; Uppland består enbart av uppförsbackar.

Temperaturen ville inte nå några högre höjder. Inför loppet var det därför återigen dags att packa upp understället. För vilken gång i ordningen dessa plagg packats upp har jag glömt. Jag är obotligt optimistisk när vårtemperaturen stiger och glömmer därför bort att jag bor i Sverige. Ett land där mössan inte ska packas ned förrän efter Midsommar. Innan avfärd visar termometern +4grader med ett löfte från SMHI att det ska stiga upp mot 6-8 grader under dagen och även vara regnfritt i Uppsala. Ett löfte som också infriades.

Nåväl; Slut på klagosången. Skandisloppet är ett bra genrep inför Vätternrundan och vi samlade därför stora delar av sub8-laget för att trimma in lagtempokörning och flyt i cyklingen. Vi har fram till denna gång tränat i två grupper trots att vi är väl medveten om vikten av att träna tillsammans.

Men nu är vi här och den bästa träningen är tävling så det är bara att köra!

Jag cyklar i svart vinterdräkt på bilden.

Starten går och vi följer motorcykeln ut ur Uppsala, det känns mycket lätt. Kroppen svarar bra och min nervositet från ett tempopass tidigare i veckan där jag väggade är som bortblåst. Kroppen är tillbaka. Det går bra nu!

 

Farten efter att motorcykeln ligger strax över planen men gruppen fungerar och det är inte jobbigt. Det är detta som gör cyklingen så värd att utöva, hög fart, fint flyt och samspelet i gruppen. Det är kanske även då man slappnar av lite för mycket. Plötsligt händer något där en av cyklisterna tappar balansen efter att vi haft lite otakt i gruppen. Jag ligger bakom honom och uppfattar som i slow motion hur han faller i en hastighet av dryga 50km/h. Ajajaj! Som tur är hinner jag och samtliga andra undvika ytterligare kollisioner. 

Omskakad, skinnflådd reser sig den fallna cyklisten; Vi stannar upp, kollar läget och därefter fortsatter vi cykla de återstående13 milen med en av deltagarna med sönderrivna byxor och köttsår på ben, rumpa och armar. Bacon är min tanke varje gång vi cyklar om varandra. Ingen vacker syn.

Fler incidenter följer där en funktionär inte tydligt markerar en vänstersväng och vi susar snabbt förbi honom innan vi inser att vi åkt fel. Återigen tappar vi rytmen i gruppen vilket föranleder ett stopp för taktisksnack. 

Vi måste få till en bättre kedja och flyt, med denna typ av cykling kan vi glömma sub8 på Vätternrundan. Efter taktiksnacket fungerade laget bättre och nu flyter cyklingen återigen på.

Sandviken cykelklubbs sub8 grupp i oordning på bilden

De sista 4 milen sliter hårt och jag och många med mig börjar börjar bli trött. Vi tappar 4 cyklister i klungan vilket gör att vi får mindre vila mellan dragjobben. Om vi hade hoppats på att köra loppet i en hastighet kring det vi behöver göra på Vätternrundan så nådde vi inte målet, men det delar vi nog med de flesta deltagarna. Sidvind sliter på benen som aldrig får vila oavsett var du ligger i klungan.

Vi fick åtminstone med några lärdomar från loppet. Identifierade punkter att förbättra i laget är framförallt att hålla jämnare fart och att inte höja farten när man gör sitt dragjobb. Säkerheten får vi diskutera ytterligare så att incidenter undviks på Vätternrundan.  

Tillbaka till ritbordeted andra ord. Ladda med fler mil i benen så ska det nog gå bra ändå :-)

Mer information om loppet finner ni på: http://skandisloppet.se/

 

Ovan cykelrutten för Skandisloppet 167km

Höjdprofil för Skandisloppet

Banprofilen för Skandisloppet är relativt platt även om det inte känns så när man cyklar. Ständigt små backar och höjdförändringar känns det som. Sammanlagt samlades det ihop dryga 800 höjdmetrar men ett crescendo de sista 200 metrarna som går rakt upp mot Uppsala slott. Då svider det i benen kan jag villigt erkänna.

Samlade data från loppet. Pulsen ovanligt hög för mig när jag cyklar, men loppet var tufft

Dags att ha äkta långtråkigt....

I dagens samhälle är det alldeles för enkelt att inte tillåta sig ha långtråkigt. Alltså uttråkad på riktigt! Så fort man infinner sig en situation där det finns tillfälle till eftertanke eller egna funderingar som t.ex kö eller annan väntetid åker mobilen fram.

Den kära mobilen med allt det där oväsentliga, halvroliga som denna 5 tum stora skärm vi älskar så mycket kan visa. Ja, vi älskar verkligen denna manick. En kärlek så stor att vi tar fram den så fort vi upplever något fantastiskt, roligt eller vid händelser som på något endaste litet vis går att dela vidare. På det här viset blir det aldrig utrymme för att reflektera, känna efter eller frigöra kreativitet som resulterar i ett Eureka moment.

Man vandrar helt enkelt genom livet utan att ha det tråkigt, aldrig helt utan gränser uttråkad, men heller aldrig fullt tillfredställd. Sociala medier gör att du småler åt lekande kattungar, rynkar pannan i veck för galna konster i extremsporter, idiotiska kommentarer av C-kändisar eller blir så där lagom berörd av en farfar som kramar barnbarn. Lagom är en sammanfattning för vad livet genom sociala medier ger. Aldrig skratta hjärtligt, aldrig ha riktigt tråkigt, endast ett liv i mellanmjölkens land.

Så vad ska man göra?

Det är dags att återväcka den gamla hederliga Långfredagen. Kommer ni ihåg? Inga affärer öppna, ingenting på TV såvida det inte handlade om Jesus på korset. Helt enkelt en dag för att vila hjärnan och ge utrymme för nya innovativa uppslag, förändringar i livet eller bara ett tidsfönster och tillfälle att planera nya äventyr.

Ett tidsfönster där du låter hjärnan sjunka ner i dvala och vila från den galna hittepå-världen i sociala medier. Från informationsströmmen av nyheter som kräver en riktig smashing WOW-faktor för att inte  drunkna i vågen av andra irrelevanta livstilsknep. Artiklar  där det avhandlas diverse "göra dig lycklig förändringar" blandad med bantningstips som inte fungerar från tidningar som för länge sedan övergivit produkten nyheter till förmån för sensationer.
 

Det var inte svårt att hitta idiot-nyheter på Aftonbladet.. Kattunge uppäten, rumpchock av Madonna. SUCK!

Så tillåt er att ha tråkigt! För det är inte så himla hopplöst trots allt. Tvärtom! Om ni vågar vara "ute" så är ni verkligen "inne"; För inget är väl så trendigt som att våga vara utanför mainstream gruppen, eller? Att komma ifrån medieströmmar är något man betalar för nuförtiden. Betydligt exklusivare än att köpa den nya iPhonen.

Om ni släpper era mobiler, om så bara för en stund. Kanske en kväll i veckan, när ni är tillsammans med den du gillar ska ni se att det som verkligen är värt att leva tillsammans för; Finns just precis där ni är. Flera virtuella ljusår från de där smaskiga semesterbilderna från kollegan du knappt känner, men vilkens inlägg du ändå gillar lite halvt avslaget.

Tv-utbudet på Långfredagen var inte imponerande på 80-talet

Dags för ett nytt kostinslag: Internetbanta

Vi provar själv denna förnämliga diet hemma med jämna mellanrum. Kvällar där vi stänger av TV, dator, mobil och testar det gamla hederliga samtalet. Låter det farligt, äventyrligt och alldeles galet i dina öron? Något som bara uber-människor kan klara av!

Testa! Det är inte så svårt, eller jo det är det faktiskt. För efter ett tag när diskussioner går igång kommer det en fråga som ni så gärna vill ha svaret på. Van som du är att information bara är en Googling borta så letar du efter telefonen. Men tji!

Det är just mobilen du valt bort, ikväll ska du inte Googla, nu blir samtalet med ens intressantare och filsofiska aspekter ger krydda till frågor; Funderingar lyfts fram och diskuteras. Kanske inte alltid rätt. Men definitivt mycket roligare.

Sanningen är inte alltid den mest intressanta berättelsen; Det har kvällstidningarna fattat för länge sedan. Så varför kan inte ni där hemma nöja er med en halvsanning som ni själva uppfunnit?

Internetbantning; Det gäller inte bara 90-talister och våra barn "millenierna" . Jag pekar lika mycket på er som liksom jag föddes på 60-70-talet. Men jag ska bjuda er generationer som nu har vant er att alltid bli serverade med medelmåttiga repriser på serier ni egentligen inte vill se men där ni är för lata för att själva aktivera er själva med något annat.  Ett minne; Minnet från en tid utan att det ens fanns TV-program. Ja förutom Nöjesmassakern, Rapport och kommunistiska progandafilmer då förstås. Men absolut inget roligt,

Betänk på 70-talet då vi kunde spendera timmar framför tv:n och titta på myrornas vasalopp i hopp om att SVT gjort ett misstag och en tecknad film skulle dyka upp.

Vilka ungdomar har sett denna syn?

Aningen bättre än myrornas vasalopp var testbilden som åtminstone hade en digital klocka som var rätt intressant att följa. Här lärde man sig klockan av ren tristess medan barndomsåren passerade.

Lära sig klockan av ren tristess

När man internetbantar blir livet aningen annorlunda; Framför allt intressantare, på något vis värdefullare. Hjärnan får börja roa sig själv, hitta på saker som stimulerar de övriga organen, uppmanar till samtal. Vad som helst istället för att sitta och inte göra något. För att inte göra något det är ju vad du gör just nu, just det; just nu, när du läser denna blogg.

Ja då har jag proffstyckt i ämnet hälsa ytterligare en gång. När det gäller kost och träning tänker jag inte tillägga ytterligare utan hänvisar istället till posten; Den fete motionären som spinner vidare i ämnet , den moderna människans fascination över genvägar i livet och slapphet. Tills nästa gång.


Så kanske dit nya liv under internetbantning börjar just nu när du slutar läsa dettna blogginlägg. Adjö för nu säger en tillfälligt tillfredställd gubbgrinig 48-åring.


Läs gärna en artikeln som inspirerade till detta inlägg http://www.gd.se/kultur/langtrakigt-ar-inte-sa-farligt