Siljan Runt 2016 - Race report

03:30 på morgonen, mega frukostdags!

Att cykla Siljan Runt blev ett sent beslut för min del. Inte förrän onsdagen före loppet lyckades jag få en startplats vilket gjorde att den mentala förberedelsen inte hanns med som den brukar.
Inför ett lopp vill jag skapa en bra bild av hur banan ser ut så att jag vet var någonstans det är tungt, var någonstans det kan gå lättare och framförallt skapa några landmärken efter banan. Men så blev det inte den här gången. Förutom att vi ska cykla ett varv runt Siljan och att det finns en tung backe efter Rättvik följt av en riktigt brant uppförskörning vid Tällberg som belönas med en vansinnesfärd utför så är det här loppet en öppen bok för min del.

Nåväl det borde väl gå ändå, oavsett hur banan ser ut ska den cyklas och det har jag ändå tränat på.

Formen är sådär: En förkylning stör. Jag är snorig och lite matt. Dock ingen feber, inget halsont så beslutet blir därmed att det här ska gå bra.

2dl havregrynsgröt, två ägg och chiafrön

Det flesta klubbkompisar är redan på plats i Sollerön dagen före, men jag kommer hem sent efter ett besök i Karlstad och orkar inte återigen sätta mig i bilen på kvällen. Beslutet blir därför att åka tidigt på morgonen och anlända strax före start. Förslaget passar även klubbkompisen Tony och vi bestämmer träff utanför Gävle strax efter 04:00 på lördagsmorgonen för samåkning de 2,5 timmarna till start. Bra! Då är vi åtminstone två vilket gör färden säkrare.

På kvällen packas de prylar som behövs, massor med Ingefära och vitlök konsumeras för att försöka lindra förkylningen. Som vanligt inför en tävling går jag genom packningen typ 7-8 ggr. innan jag till slut litar på att allt är med. Klockan har hunnit blivit 22:00 och det är dags att gå och lägga sig, men först ställs larmet på 03:00. Ännu en tidig helgmorgon där tillfälle ges att delta genom hela gryningsförloppet (om man ska se positivt på den tidpunkten).

Det svåraste med att gå upp tidigt är att orka äta en stabil frukost. Eftersom jag brukar ha svårt att äta under lopp känns det viktigt att bygga en stabil bas varför en megafrukost dukas upp bestående av 2dl havregryn, två ägg, chia-frön som lagts i blöt kvällen innan spädes ned i gröten tillsammans med en dos Svarta vinbär i ett sista desperat försök att balansera förkylningen med C-vitaminer. Gröten tuggas i sked efter sked och detta känns nog som dagens största prestation. Men det går i och det är dags att åka. Mot Sollerön!

Väl på plats hinner vi med det så viktiga toabesöket innan det är dags att leta rätt på laget som står långt fram i kön och som tur är har vi haft hjälp att hämta ut nummerlapparna och 10 minuter innan start står vi i ledet med varsin nummerlapp. Dags att leverera och starten går.

De första 6 milen går lätt förutom den lilla detaljen att jag inte läst på bankartan. När jag förväntar mig Rättvik dyker Orsa fram som första riktmärke. Hmm! Hur kör vi nu? Hade glömt att vi även snurrar ett varv runt Orsasjön... Efter Orsa följer Mora och jag känner mig som storkalifen Harunalsindar i kultserien IznoGoud. Jag är helt ute och virrar. Tur då att klungan (BrahatHamed)vet vart den ska och jag hänger på med en bra känsla.

Fr vänster. BrahAtHamed, IznoGoud och Kalifen Harunalsindar

När vi närmar oss Rättvik börjar jag bli trött. med lätt förkylning och lite andningsproblem hinner jag inte äta, dricka korrekt eftersom det är lite svårt att andas och därmed också problem att svälja maten. Jag lägger mig en stund i svansen för att hämta andan så ska nog det här gå bra är tanken. Det fungerar första gången och snart är jag tillbaka i arbete för laget.

Hur mycket är det kvar egentligen? Man skulle ha läst på bankartan innan. Slarv som straffar sig då jag inte har någon mental bild av banan. Första gången jag inte målat upp ett lopp innan jag deltar.

Den här gången hann jag inte läsa på banan, det straffade sig

Efter 11 mil tappar jag orken att vara med och aktivt arbeta i kedjan för klungan och jag får lägga mig i svansen vilket känns sådär. Nu gör jag inget arbete utan jag ligger bak och trampar med i farten tillsammans med den magnifika samling av cyklister som valt att göra detsamma. Som mest bygger svansen på ett 50-tal personer. Det är bra! Alla ligger bak och ingen går fram och stör rytmen bland stålmännen från Sandviken som till synes outtröttlig arbetar sig fram i ett tempo som motsvarar planen.

Mina ben värker och förmedlar förslaget till hjärnan att jag lika gärna kan släppa min klunga och i lugn takt cykla vidare, med två mil kvar kommer jag ändå inte förlora mer en 15 minuter låter argumentet. jag lyssnar inte utan tvingar mig själv att hänga kvar men det går tungt, när vi passerar vattnet mot Sollerön har vi vinden emot oss och lätt från sidan. Sämsta tänkbara vind. Finns ingenstans att vila, klungan går i V-formation men det finns ingenstans att gömma sig för vinden.

Får inte släppa, måste orka, måste bara orka; Inte minst för självförtroendet inför stundande Vätternrunda. Även fast det är jobbigt är det ändå så lite kvar tills vi är framme där den sköna vilan väntar. Till sist når vi Sollerön och den sista backen upp mot byn ska forceras. Äntligen! Målgång, ingen spurt och laget går i mål utan spurt och i gemensam passering av mållinjen. Härligt!

Målet att köra Siljan runt i det tänkta Vätternrunda tempot på 38km/h uppnåddes och mållinjen passeras efter 4h 13minuter. Skönt besked och nu bär det av hemåt igen för att snabbt byta om och sedan starta grillen för en grillkväll med goda vänner. Bara jag kan vara vaken...  

En dalahäst kommer förgylla samlingen av plaketter. Lycka!

Jörgen fångades framför flocken av dalahästar.

Nöjd, glad och trött efter målgång. Förvånansvärt hur snabbt man glömmer tröttheten.

När vi packar bilen träffar vi en kille som kommer bärande på cykeln i två delar. Vid närmare titt så ser vi att ramen är av på mitten. Vad har hänt? Vi pratar en stund och får höra hur en cyklist vinglat in i honom och kolfiberramen som hade ett litet jack gick av på mitten när han föll i asfalten. Tur i oturen var det bara cykeln som tog större skada, cyklisten klarade sig med skrapsår och var glad ändå trots att möjligheterna för cykling har fått en naturlig paus i väntan på ny ram.

Cykel i två delar

På tal om ram i två delar, en kille i laget körde vi hemkomsten rakt in i carporten med cykeln på taket. Snabbt fick han erfara hur snabbt en kolfibercykel förvandlas till ett pussel. Efter en mental chock samlade han sig snabbt och fick tag i en ny Specialized Venge ram som förhoppningsvis levereras innan Vättern. Ett litet plåster på såret.

Så kan det gå när man är trött. Sadeln kvar i carport och cykeln i tusen bitar...

Tiderna för loppet loppet nedan

Fart och pulsvärden Siljan Runt

Under loppet spenderades onödigt mycket tid i pulszon 3 & 4. Hoppas det går lättare på Vättern